Tänk vad mycket känslor det finns när det gäller barn! Glädjen när man ser sitt barns utveckling, sorg och oro när barnet är sjukt och tusentals andra känslor som faller in i vardagen!
Idag när jag lämnade på förskolan blev jag såå varm i hjärtat av att se vad min son gjorde.
På vår förskola lämnar man barnen ute på morgonen, så varje morgon går jag och Miliam in tillsammans och hänger ryggsäcken på hans hylla. Efteråt går vi ut pratar en kortis och pussar hejdå. Idag medans jag lämnade ryggsäcken väntade Miliam i hallen, på utsidan av huset står det en liten flicka som går på samma avdelning och är ledsen. Hon lutar sig mot rutan och tittar in på Miliam. Miliam säger hennes namn flera gånger och jag kommer tillbaka och ser att flickan är ledsen. Vi öppnar dörren och går ut, det första Miliam gör är att få fram försiktigt till flickan säger hennes namn och tar hennes hand. Han säger: hand här. Flickan kollar på Miliam och jag ser ett litet leende. Miliam och jag pussar hejdå och sedan går dom tillsammans bort till sandlådan hand i hand och tittar på varandra och ler.
Mitt mammahjärta smälte totalt och känslosam som jag är får jag en liten tår i ögat. Jag har tidigare märkt att han är väldigt vänlig och går ofta fram när någon är ledsen. Men det var så tydligt den här gången! Jag blir så glad när jag ser att barnen tar hand om varandra på det här sättet, det krävs så lite men kan betyda så mycket. Inte ens 2 år gammal är han min lilla kille men ändå så förstående och kärleksfull, vackra vackra pojke!
Åh så fint!! Blir alldeles tårögd och varm i hjärtat bara av att läsa det! <3 Honom har ni lyckats väldigt bra med!!