Som flera säker sett så har jag skrivit lite om operationen på instagram, tänkte berätta lite mera här varför och var jag ska opereras.
2011 började mitt ansikte svälla upp, jag började känna smärta i halsen men det var ingen vanlig halssmärta. Jag blev tröttare och tröttar. Det tog nästan 4 veckor innan vi fick svar på vad det var. Jag minns kvällen i slutet av oktober när jag satt i soffan med mina föräldrar och försökte få fram orden: jag kan knappt andas mamma. Det kom knappt något ljud för halsmandlarna gick ihop nästan helt nu, det fanns ett litet litet lufthål men det var inte stort.
Vi åkte in till akuten och jag blev inlagd med dropp direkt, jag hade inte ätit på flera dagar. Jag minns inte så mycket mer från den dagen för jag fick mycket smärtstillande.
Jag blev inlagd på Astrid Lindgrens barnsjukhus, det var många läkare som kom och gick. Det kom in mängder med folk som var under utbildning, dom var så snälla och knackade på och frågade snällt om de fick komma in och kolla på mig. Dom berättade att jag hade en körtelfeber som är väldigt allvarlig och därför vill dom ha mer kunskap då det kan vara så olika från person till person. Mina levervärden blev sämre och sämre och smärtorna började komma. Det var så obehagligt att inre organ påverkades så mycket.
Efter någon dag när jag skulle gå på toaletten minns jag att det var en spegel ovanför handfatet. Jag står och håller i handfatet för att inte ramla ihop, när jag lyfter upp huvudet och ser mig själv i spegeln börjar jag skrika. Jag kände inte igen mig själv, det var inte Elin i spegeln. Mina ögon var så små för svullnaden hade tagit över hela ansiktet, det såg ut som att jag inte hade någon hals för det var så stora svullnader/bölder på utsidan.
Dagarna gick väldigt snabbt för jag sov nästan hela tiden, efter 6 dagar fick jag åka hem. Men det var jag inte alls redo för, jag hade inte ens ätit någon riktig mat under sjukhusbesöket och kände mig långt ifrån okej. Jag fick åka rullstol ner till bilen och läkarna berättade att jag kommer eventuellt kommer ha kvar smärtorna i magen från lever/njurar ett bra tag. Vi sätter oss i bilen och kör iväg, jag börjar gråta och skrika direkt men det kommer knappt något ljud. Jag försökte förklara för min mamma om smärtan som kom så fort hon svängde bilen. Den smärtan i magen var hemskt, den var ingenting jämfört med min förlossning kan jag säga nu i efterhand. Jag kom hem och blev sängliggandes i 3 veckor, sedan gick jag för snabbt tillbaka till vardagen då jag kände mig bra. Men efter en körtelfeber som denna ska man inte anstränga sig på ÖVER 6 månader så det kan vara en stor anledning till att min kropp aldrig hann bygga upp immunförsvaret igen. Men vad ska jag säga nu i efterhand, jag var 16 år gammal, en hästtokig tjej som red 7 gånger i veckan. Älskade mina vänner över allt annat och gillade fest.
Det var Elin under den tiden, det var min tonårstid. Men det är alltid lätt att vara efterklok, hade det hänt nu skulle jag inte gått tillbaka till hästen efter 3-4 veckor, jag skulle ha väntat dom där 6 månaderna och låtit kroppen läka.
Efter den här resan har jag och många andra har lärt sig hur allvarligt körtelfeber kan vara, det händer att folk dör för att inre organ lägger av helt. Men för dom flesta människorna blir det bara som en vanlig förkylning som man reagerar på eller ens märker att man har körtelfeber. Tack och lov kan man bara ha det en gång i livet!
Så vad händer nu? Operationen är om exakt en vecka, måndag 17 november. Då ska jag ta bort mina halsmandlar som aldrig har återhämtat sig, dom bara samlar upp alla sjukdomar och sänker ner mig. Jag åker på så mycket just nu och läkarna tror att det är efter körtelfebern och att det är lilla M som släpar hem baciller från förskolan som min kropp inte kan hantera. Självklart finns det för och nackdelar med att ta bort halsmandlar men i min situation så finns det mer fördelar än nackdelar, läkarna har jag haft kontakt med i dom har tre åren och alla är överens om att vi måste ta bort dom. Vilket vi borde gjort för länge sen. Det är en enkel operation som många gör, det är skönt att alltid ha det med i tanken. Efter operationen kommer det ta 10-14 dagar innan jag är återställd, ska på ett härligt spaevent 12 dagar efter operation som håller alla tummarna på att jag mår ok då!
Efter den här operationen ska jag vila och bygga upp min kropp igen som har fallit ihop totalt sedan i våras. Jag har gått upp 10 kilo, tårarna rinner nästan när jag skriver 10 kg. För jag har ingen graviditet att skylla på. Det är stress, oro, virus och dåliga vanor som kommit som gjort det. Jag ska äta sunt, sova mer, gå promenader och i januari ska jag börja söka jobb!
