Jag är så trött och yr så jag vet faktiskt inte riktigt varför jag skriver. Kan knappt prata då det inte kommer fram något ljud så det är ganska skönt att prata av sig genom att skriva. Just nu sitter jag upp i sängen och lyssnar på när Miliam leker med min mamma och syster. Vi har bestämt här hemma att jag inte är hemma i Miliams värld, allt för att inte förvirra honom. När jag kan prata och stå på egna ben kommer jag vara ”hemma” igen men tills dess är dörren till mitt rum stängd och vi träffas inte. Det gör ont i mammahjärtat att höra honom ropa på mig men inte kunna svara, men han leker på fint nu och har riktigt kul.
Kom in till Sofia hemmet idag vid 08.15, gick till receptionen och blev uppskickad till operationen där jag fick vänta i ett vänterum i 30 minuter. En läkare tog in mig i ett kontrollrum och kollade i min hals för att bara checka en sista gång. Därefter fick jag vänta en liten stund till innan en sköterska hämtade mig. Jag fick morfin, 2 alvedon samt en ipren, dom satte in kanylen. Sedan fick jag själv gå med sköterskan och lägga mig på operationsbordet. Dom gav mig narkosen som gjorde att jag efter en minut kände hur allt började snurra och sedan minns jag ingenting.
Jag vaknade upp runt 11 och somnade till, vaknade, somnade och så där höll det på. Blev tillfrågad glass ett x antal gånger men icke, jag är sockerfri från och med idag och har bättre alternativ än glass. Fick vatten och mera smärtstillande. En timme senare skulle jag börja röra mig hemåt, det kändes okej tills jag ställde mig upp. Illamåendet var brutalt och jag började självklart kräkas. Sakta med säkert tog vi oss ner till bilen och körde hem. Jag nickade till hela tiden och kände hur kroppen inte alls samarbetade.
När jag väl kom hem gick jag la mig i sängen direkt, sovit i ca 4 timmar och vaknade upp av att mamma väckte mig och gav mig mer smärtstillande. Tyvärr ville kroppen inte alls ha kvar dom så jag började kräkas, igen. Blod den här gången. Min hals är svullen och gomspalten ser ur som en enorm halsmandel, kan vara därför jag får många kräkreflexer.
Har fått tabletter nu som gör att jag inte ska kräkas så nu håller jag tummarna på att få ha kvar tabletterna i kroppen, för dom behövs nog. Har spelat in min röst igår kväll, idag och ska filma igen om 2 veckor tänkte jag. Ska bli kul att höra om det förändras mycket som många säger.
Jag ber om ursäkt om inlägget är rörigt och har massa stavfel men orken att granska det just nu finns inte. Jag tänkte avsluta det här inlägget nu för jag är för yr för att skriva mer, katten och jag ska sova vidare.
Stor kram på er alla!
Trött, sliten och svullen. MEN jag kommer må så himla bra snart! Kan redan andas genom näsa igen som jag inte kunnat på över 3 år!
